kakskafferiet

Min prima födelsedagstårta gjord på egen hand såklart ;) Det var lite extra spännande denna gång! Jag skulle ge mig i kast med att skapa en speciell marängtårta med maränger gjorda på ett särskilt vis. Smeten innehållande florsocker och äggvitor skulle nämligen värmas till 50 grader och sedan vispas med ett visppar på hög rotationshastighet ända tills den då klisterliknande smeten svalnat. Mycket spännande och intressant moment måste jag säga! Särskilt eftersom jag har en härdad elvisp från åtminstone 1,5 årtionden sedan och som så ihärdigt kämpade på... minut efter minut passerade tills dess att åtskilliga sådana blivit förgångna. Ett så fint jobb av min gamla philips-kompanjon! :) Nattens armbrytning hade nämligen minskat den möjliga visphastigheten i min arm så den hjälpen tog jag så tacksamt emot! ;) Två fascinerande marängbottnar som sedan omsorgsfullt penslades med smält choklad och kyldes. Dessa tvillingar kom så småningom att bilda en alldeles ypperligt fyllig chokladpavlova-tårta, då de låg den ena över den andra omslongrade av körsbärssylt, björnbär, hallon, blåbär och chokladgrädde.

Mums mums! Och ser man på vilken liten filur↑ som fortfarande är vid liv :O En snögubbe som kom till livet redan före jul då Nasse och jag fnulade lite i en timme ;)

Apelsinglasyr på ingefärsrutor fanns oxå på fikabordet↓

Ingefärspyramid...
Eller kanske ska man kalla det; en hög med fyrkanter.
De har ju fyrkant (som form).
Absolut kantiga bakverk.
Kanter är spännande också... de kan vara av 90 gradig sort som hos dessa fyrhörningar, eller så kan de ha ett högre gradtal, men om det handlar om en kaka som i det här fallet med fyra kanter, måste kanternas sammanlagda adderade gradtal vara 360 grader... ju fler hörn en kantig kaka har, desto högre blir dess sammanlagda gradtal. Ja ja ja ja, detta beror ju såklart på om man ser på hörnan bakifrån eller framifrån. De konstaterade 90 gradererna på vinklarna till dessa små söta och ätbara ting kanske man snarare kan säga är sedda från insidan. Den yttre vinkeln skulle ju då ses från utsidan, eller om man så vill; från baksidan och den skulle då vara hela 270 grader. Det är fascinerande med vinklar, jag vet det! Alldeles bedårande och charmerande är de att betrakta!

Kakor kakor kakor, mera mera kakor! Eller BAKELSER!

Konsistensen av de ovanstående dekorationsobjekten bestod av ett mjukt innanmäte som även var markant fylligt och mustigt. Glasyren krispig och bottnen tillsammans med kanterna var lite hårda, men ändå såå rätt i och med att de var av sådan där smörig krispighet som bara smör kan skapa...
Smaken var enastående; med en mitt av söt mandelsmak i den ljuvliga krämigheten. Underdelen var som så smörig och smarrig. Det övre lagret som fick fikabordet att se ut lite som att passa till ett barnkalas och som i sin ensamhet egentligen inte heller är allt för god enligt mig, men som tillsammans med den resterande delen av den hyllade härligheten blev som "pricken över i:et". Mumsiga, mustiga och  krispmilda!

Om ni nu, mot förmodan fortfarande undrar över namnet till dessa smakmässigt så enastående bakelser och som här dessutom så utförligt beskrivits så får jag väl ta att avslöja det. Men det blir en annan gång...
så håll utkik om du är nyfiken din lilla läslus!

Tårtan kan jag starkt rekommendera att ni bakar förresten, för det var en upplevelse som förvånande nog inte var alldeles för komplicerad att få till att uppleva sådär dagen efter nyårsfestandet ;)

Massa bakkramar från mig, Chrhulie!

...som nu bara får kallas tonåring ett år till :P